Från tidiga år beboddes klippans grottor av pygméer som dogonerna kallade för ”tellem” (som betyder ’de som redan fanns på plats’). Tellemfolket fick då dela med sig av sina skyddande grottor till dogonefolket. Grottorna gav också länge skydd mot franska inkräktare som till slut 1920 lyckades inta Dogon och införliva det till sitt koloni Franska Sudan. Idag räknas dogonernas antal till 900 000.

Skulpturerna föreställer så väl abstrakta som föreställande objekt, så som människor och djur: första människorna som var fyra tvillingpar (som gud skapade), ryttare, figurer med uppsträckta armar (stjärnskådare), sittande och stående figurer, kvinnor med barn (kvinnor är mänsklighetens mödrar), kvinnor som bär kärl på huvudet och musiker samt tamdjur så som åsnor och hundar. Och djur som skorpioner, ödlor, grodor, fåglar, harar och sjakaler (varje klan har som totem något av dessa mytiska djur), krokodiler (den första som ledde människan till vattnet) och flera fyrfotade figurer. Symbolristningar av ormar som i cirkelform äter sin egen svans symboliserar världen (om ormen slutar äta sin svans rinner allt vatten bort och liv upphör på jorden). Föremål så som skålar, dörrhandtag, pallar, bänkar, fönsterluckor och dörrar m.m. snidas enligt deras design. Dogonernas tro som är animistisk tillskriver många föremål ha övernaturliga krafter. Forskare kan känna igen i dogonkonstens rätlinjiga designs inflytande från tidig tellemkonst såsom i den mest kända Kanagamasken som hänför sig både till Gud, där raka vita tvärbalkarna är hans armar och ben, och till universums arrangemang, där den övre tvärbalken representerar himlen och den nedre jorden.

 © Batrou Saye