|
|
Vår iranska reseledare Yas stannar mitt i folkvimlet som rör sig framåt och hon vänder sig mot mig bakom: ”Jag vet inte vart vi ska men jag bara följer med”, utbrast hon skrattande. –Javisst, det är lugnt, vi följs åt, svarade jag. Alla människor är svartklädda och vi går jämsides med sakta körande lastbilar till höger om oss på vars långa släp satts upp till färggranna teaterscener. Det är Ashura och betyder ”den tionde” [dagen]. Den räknas från första månadens första dag av Muharram, muslimernas första månad enligt islams månkalender. Det är shiamuslimernas största religiösa åminnelsedag som i år sammanfaller med 12 oktober enligt vår kalender. |
| Jag ser att jag kommit ifrån min grupp som går längre fram, eller rättare sagt, jag ser en kakifärgad hatt med brätte sticka upp ur den svarta folkmassan. Så jag håller koll på hatten och fotograferar passerande kameler och hästar med färgsprakande munderingar. Jag fotar de långsamt rullande fordonen, scen efter scen. På scenerna agerar gröna och rödklädda skådespelare som jag försöker fånga i min kameravinkel samtidigt som jag försöker undvika att knuffas med folk som följer med alldeles bredvid scenkanten. Det är trångt, men jag ser hatten i det svarta hela tiden. Bara ett par bilder till, upprepar jag för mig själv. |
| Vi är i Mehriz i södra Iran och hade bussats hit från vårt hotell i ökenstaden Yazd. På bussen fanns också iranier, för man känner igen dem genom kvinnornas svarta klädsel som chadors eller hijabs med en rak trekvartslång kappa, manteau (av konstitutionen påbjuden minimibeslöjning). Männen däremot bar genomgående västerländsk mörk klädsel. |
| Hela Iran sörjer en gång om året. Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson. Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/ashuraIran2021.pdf |