Josef kastas i brunnen. Qollar-Aqasi (1947). Teheran.
Josef kastas i brunnen. Qollar-Aqasi (1947). Teheran.
När jag i årskurs ett hörde uppläsas den bibliska berättelsen om Josef blev jag fullständigt betagen. Josefs avundsjuka äldre bröder ville göra sig av med honom därför att deras far favoriserade honom. Bröderna kastade Josef i en uttorkad brunn där arabiska köpmän hittade honom och sålde honom vidare till faraons hov i Egypten. Ödet ville att han efter en tid av intriger blev faraons högra hand i hovet och i slutändan räddade han sin fars familj och sina elva bröder från Kanaans svåra hungersnöd som annars hade kunnat leda till döden för det judiska folket som kallades hebréer.
Jag blev genast fångad av Josefberättelsen. Den fanns i lågstadiets läsebok. På den tiden genomsyrades all undervisning i Finland av den bibliska etiken. Så gott som alla barn i min skola kom från arbetarfamiljer; senare blev det uteslutande arbetarklassens barn som blev kvar i folkskolan när ”de andra” gick över till realskolan.
Jag ville kunna läsa Josefberättelsen själv men jag blev helt villrådig när jag inte kunde. Läraren vågade jag inte be om att läsa upp berättelsen igen. Hemma fanns det inga sagoböcker så mina föräldrar slapp läsa sagor för mig. Jag hade, som i de flesta hemmen, den groteska bilderboken Pelle Snusk som ett varnande exempel för olydiga barn och vad som kan hända ett sånt missfoster som Pelle om han inte lät klippa sina naglar. Fingertopparna kapades av helt enkelt, blodet rann, men så behövde man ju inte heller sköta dem längre. Efter första genomgången bläddrade jag aldrig mer i den boken.
Men nu ville jag höra om Josefs öde igen och jag vädjade till min mamma att läsa den ur Bibeln. Jag kan ännu idag med ett kittlande leende föreställa mig vad som försiggick i mammas huvud. Hennes lilla flicka ber henne läsa i Bibeln! Det vore helt enkelt en oförlåtlig biblisk synd att vägra! Så, motvilligt letade hon fram berättelsen och läste den för mig vid läggdags. Jag var hänförd. Nästa kväll bad jag mamma läsa berättelsen igen. Men nu kände hon inför vår Herre att hon redan gjort sin plikt och sa bestämt nej. Då var den saken klar.
Myten om Josef som såldes till faraons hovman, i Bibeln och i Koranen - Tarja Salmi-Jacobson. Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/josef2021.pdf
Symbol för jainismens kosmos med tre stadier (lokas)
Symbol för jainismens kosmos med tre stadier (lokas)
Jainismen (eller Jaina dharma) är en ganska okänd religion i väst. Det beror kanske på att den aldrig spreds utanför Indien såsom buddhismen som spreds i större delar av Asien. Jainismen har sina rötter i Indusdalens brahmanism som anses vara världens äldsta religion med dess indoariska skriftsamling, Vedaböckerna, hinduismens heliga urkund från 1500-talet före vår tideräkning. Men för omkring tusen år senare frigjorde sig jainismen från brahmanismen och tog helt avstånd från det rådande stränga och korrupta kastsystemet, som ännu idag råder i Indien trots att det 1950 officiellt avskrevs från den indiska grundlagen.
Jainismens grundare Shri Mahavira (stor hjälte) bar hederstiteln jina (andlig segrare) för att han vann segern över jagets illusioner. Han uppnådde den högsta kunskapen och det högsta medvetandet om livet och dess mening. Mahavira föddes i en kunglig familj i Bihar, nordöstra Indien, och tillhörde krigarkasten. Samma område där buddhismen växte fram. Vid 30-årsåldern gav sig Mahavira ut för att hitta andlig frälsning. Han avsade sig sin börd och vandrade naken för att inte äga något, inte ens kläder, och underkastade sig hård askes, fasta och meditation under ett kringvandrande liv i tolv år varefter han nådde den högsta upplysningen moksha. Han blev en kevalin, en ”avslutad själ”. Han drog till sig tusentals anhängare som han undervisade i sin befrielsefilosofi till sin död vid 72-årsåldern.
Mahavira såg sig själv som den siste i raden av 24 legendariska tirthankaras (vägröjare och helgon). De hade segrat över alla världsliga begär och ägnade sig åt att undervisa om den andliga vägen från okunskap till att bli en allvetande själ genom att fullständigt avverka den karmaskuld som binder själen till återfödelsens hjul. Mahavira och hans föregångare Shri Parsvanatha (800-talet f.v.t.) erkänns som historiska personer, de tidigare tirthankaras anses snarare vara mytiska personer. Jainismen är i själva verket en mycket äldre religion än vad officiellt anges. Mahavira var samtida med Buddha och deras möte har också antecknats i buddhistiska skrifter.
 
Shri Mahavira (som barn hette han Vardhamana). Ett diamantformat emblem ”srivatsa” på helgonets bröst symboliserar den ultimata kunskapen.
Shri Mahavira (som barn hette han Vardhamana). Ett diamantformat emblem ”srivatsa” på helgonets bröst symboliserar den ultimata kunskapen.
 Jainismen, läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/jainismen.pdf
Ögon silver – ögon blå, en statys proveniens
Ögon silver – ögon blå, en statys proveniens
Det är efterlängtat vått och lerigt i Indien. Det är regnperiod efter kvävande hetta som inte svalnade tillräckligt ens mot natten och stannade som lägst vid +31 grader Celsius ett par månader i rad. Nu är det grått överallt, men människors ansiktsuttryck är ljusa och ögonen pigga av lättnad från det kvava. Vi strosar genom New Delhis basarområde under tak av grå presenning, det är som om allt färg hade bleknat bort av sol och regn vartåt man än tittade. Nej, inte riktigt allt hade bleknat, det finns en klunga kvinnor med nästan neonlysande långa orangeröda sarisvep över huvuden och gröna kjolar – det är kvinnor från den understa klassen. Kvinnorna från de övre kasterna bär saris i jordnära färgnyanser. Och alla har tunna nätta sandaler och de försöker passa sina små steg för att inte trampa på våta smutssamlingar. Jag känner mig avvikande med mina finska Nokiatillverkade gummistövlar. Plask plask. Indiskorna är gracila och oavsett kast har alla en lång fläta hängande på sina raka ryggar.
Min man Berthil och jag tittar strött på basarens utbud, vår vän Kullervo letar efter en tibetansk buddhastaty, Vajradhara med gemål, medan min man och jag har inget speciellt i tankarna. Men helt plötsligt får jag syn på ögon på en svart staty högt uppe på en dammig hylla som var full av saker som inte väckte mitt intresse. Det är ett par ögon som nu följer mig. Ögon av silver. Och jag blir orolig. Men vi är på en äventyrsresa och vi är inga suvenirsamlare, intalade jag mig. Så huvudet fick stå kvar på hyllan.
 Eftersom Berthil hade fått malaria stannade vi kvar ett par extra veckor i New Delhi. Året var 1969 och inte på tjugo år hade det inträffat ett malariautbrott i Delhi, vad vi fick höra. Vi kom därför att besöka basaren igen. Det var samma sak den här gången. Huvudet stod kvar på hyllan och ögonen tycktes följa mig. Den här gången bad jag att få se på huvudet lite närmare. Det var mycket tungt av massiv svart sten. Jag ska inte ha det och skräpa i vår bil!
Ögon silver – ögon blå – Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson, läs mer
https://www.keketop.com/artikkelit/ogonsilver.pdf

 

”Nakhl” med bild på moskén i shiiternas heliga stad arbala (Irak) är en träkonstruktion som symboliserar imam Husseins kista. Den är speciellt karaktäristisk för Yazd regionen och förs i årliga processioner till minnet av dagen på imamens martyrdöd.
”Nakhl” med bild på moskén i shiiternas heliga stad arbala (Irak) är en träkonstruktion som symboliserar imam Husseins kista. Den är speciellt karaktäristisk för Yazd regionen och förs i årliga processioner till minnet av dagen på imamens martyrdöd.

Vår iranska reseledare Yas stannar mitt i folkvimlet som rör sig framåt och hon vänder sig mot mig bakom: ”Jag vet inte vart vi ska men jag bara följer med”, utbrast hon skrattande.

–Javisst, det är lugnt, vi följs åt, svarade jag. Alla människor är svartklädda och vi går jämsides med sakta körande lastbilar till höger om oss på vars långa släp satts upp till färggranna teaterscener. Det är Ashura och betyder ”den tionde” [dagen]. Den räknas från första månadens första dag av Muharram, muslimernas första månad enligt islams månkalender. Det är shiamuslimernas största religiösa åminnelsedag som i år sammanfaller med 12 oktober enligt vår kalender.

Jag ser att jag kommit ifrån min grupp som går längre fram, eller rättare sagt, jag ser en kakifärgad hatt med brätte sticka upp ur den svarta folkmassan. Så jag håller koll på hatten och fotograferar passerande kameler och hästar med färgsprakande munderingar. Jag fotar de långsamt rullande fordonen, scen efter scen. På scenerna agerar gröna och rödklädda skådespelare som jag försöker fånga i min kameravinkel samtidigt som jag försöker undvika att knuffas med folk som följer med alldeles bredvid scenkanten. Det är trångt, men jag ser hatten i det svarta hela tiden. Bara ett par bilder till, upprepar jag för mig själv.
Vi är i Mehriz i södra Iran och hade bussats hit från vårt hotell i ökenstaden Yazd. På bussen fanns också iranier, för man känner igen dem genom kvinnornas svarta klädsel som chadors eller hijabs med en rak trekvartslång kappa, manteau (av konstitutionen påbjuden minimibeslöjning).
Männen däremot bar genomgående västerländsk mörk klädsel.
Hela Iran sörjer en gång om året. Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson.
Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/ashuraIran2021.pdf

 

Mika Waltari: ”Mikael Hakim”, 1949.
Mika Waltari: ”Mikael Hakim”, 1949.
Baksidestexten till boken Mikael Hakim av Mika Waltari väckte mitt intresse att låna min väninnas bok i Finland och bära tegelstenen med mig hem till Stockholm. Jag tog fram den en månad innan jag skulle åka till Centralasien trots att jag förmodligen inte skulle hinna läsa den färdigt, nästan tusen sidor, jag som dessutom sällan läser fiktioner. Men så fångad blev jag av Waltaris språk och berättelsen om två finska bröders äventyr i det osmanska (eller ottomanska) riket att jag fastnade, totalt fångad i 1500-talets historiska religionskrig mellan muslimer och kristna.
Författaren och historikern Mika Waltari lyckades dra in mig i en värld där jag sedan befann mig dag efter dag; jag bara storknade av hans ordvändningar, humor, ironi, understatements, detaljkunskaper, häpnadsväckande monologer och dialoger om livets och krigens meningslöshet. Och hur tro och övertygelse driver människor att döda varandra för en simpel trosskillnads skull vare sig det gäller de egna inom samma religion eller de ”otrogna” avgudadyrkare, oavsett vilka religioner det än gäller.
Tuk i Bukhara (symbolen för hög militärdignitär) hänger på utsidan av Kalyanmoskén (byggår 1514) till vänster om porten. Kan pålen vara nära tio meter lång?
Tuk i Bukhara (symbolen för hög militärdignitär) hänger på utsidan av Kalyanmoskén (byggår 1514) till vänster om porten. Kan pålen vara nära tio meter lång?
På spaning efter hästsvansar.
Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/spaningefterhastsv2021.pdf
Popaberget (Tang Kalat), Burmas Olympos.
Popaberget (Tang Kalat), Burmas Olympos.
Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till områdets huvudstad väster om floden Irrawaddy som rinner genom hela landet. Då var den lokala kulturen indiskt präglad av mahayanabuddhismen med hinduiska inslag, men i Pagan dominerade en buddhistisk inriktning, ari-sekten med ormkult.
Burmaners kung Anawratha (1044–1077) som hade stora planer för sitt kommande rike ville bland annat införa religiösa reformer och sände därför bud till monfolkets kung i söder med begäran om att få ett komplett exemplar av hinayanabuddhismens kanoniska skrifter på pali. När hans begäran avslogs skickade Anawratha iväg en krigsstyrka och erövrade monhuvudstaden Bago (Pegu) år 1057. Han deporterade alla stadens invånare till Pagan som blivande arbetskraft, tog hela monkungens hov och alla hinayanamunkar som kunde tas med som krigsbyten. Hela skriftsamlingen lastades på 32 vita elefanter och därtill buddhistiska reliker från templen i nedre Burma.
Fem förgyllda pagoder byggda för andarna nats ära.
Fem förgyllda pagoder byggda för andarna nats ära.
Berget har alltid dyrkats och dyrkas ännu idag som en helig plats och hemvist för natar, animistiska andeväsen. När kung Anawratha konverterade till buddhismen utropade han buddhismen som sina undersåtars enda religion. Men när han avvisade andedyrkan fick han ett så starkt motstånd att han måste retirera. Kungen till och med förklarade att självaste Buddha var den största av natarna och fastställde att de redan tidigare dyrkade 37 natarna nu skulle ingå i rikets samlade panteon.
Den burmanska Pagankulturen och kungariket
Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/pagankulturenburma2021.pdf

 

Ett ”blad” ur världens största bok står i sitt majestät i denna vackra lilla byggnad som kallas stupa. Det finns 729 likadana vita stupor uppradade kvadratiskt kring Kuthodaw pagoden, var och en innehållande ett blad av Theravadabuddhismens 47 kanon inristade i sten av marmor; med andra ord 1460 sidor text. Jag är i Myanmar, i staden Mandalay.
Ett ”blad” ur världens största bok står i sitt majestät i denna vackra lilla byggnad som kallas stupa.
Ett ”blad” ur världens största bok står i sitt majestät i denna vackra lilla byggnad som kallas stupa.
Varje stenblock är 153 cm högt, 107 cm brett och 13 cm tjockt. Texten utgör buddhismens heliga skrifter av vad Buddha lärde ut till sina lärjungar för cirka 2500 år sedan. Det är buddhisterna urkund Tipitaka på pali språket.
Varje stenblock är 153 cm högt, 107 cm brett och 13 cm tjockt.
Varje stenblock är 153 cm högt, 107 cm brett och 13 cm tjockt.
Inne i templets hörn står ett modellbygge som visar hela Kuthodaw pagodområdet, den gyllene pagoden i mitten. Det är det enda sättet man kan se hela bokens omfång på plats utan att själv behöva gå mellan alla boksidorna.
Tipitaka - Världens största bok.
Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/varldensstorstabok2021.pdf

 

Zarathustra inför en religion om en universell Gud med dualistisk världsbild
Zoroastrismen är världens äldsta monoteistiska religion. Den fastslår att världen är kosmiskt dualistisk. Dess heliga skrift Avesta, som bland annat består av sjutton uråldriga sånger på vers (gatha), förklarar världens tillblivelse hur ett tvillingpar, Mazda och Ahriman, föds ur den eviga tiden, ur en pre-existerande tid. Mazda är den goda kraften och Ahriman den onda. De för en kamp i världen som vi fortfarande är involverade i.
Zoroastrisk symbol Farvahar på eldtemplet Yazd Atash Behram föreställer bevingad skyddsande. Templet byggdes 1934. (Farvahar har likheter med assyriernas symbol av deras himmelsgud och egyptiernas bevingade sfär.)
Zoroastrisk symbol Farvahar på eldtemplet Yazd Atash Behram föreställer bevingad skyddsande. Templet byggdes 1934. (Farvahar har likheter med assyriernas symbol av deras himmelsgud och egyptiernas bevingade sfär.)
 Enligt Gamla testamentet kom det onda till världen i form av en listig orm som ljög för den oskuldsfulla Eva som Gud en kort tid innan hade skapat. Hon trodde på lögnen, den hade hon ju aldrig tidigare mött och allra minst fått veta hur man ska tackla en sådan. När Gud hade skapat färdigt jorden med dess invånare och satt det första människoparet att leva i paradiset, stiftade han den första lagen, ett lydnadskrav med varning: ”Ni skall icke röra eller äta frukt av Kunskapens träd, annars kommer ni att dö.” Men så skedde det ändå genom lögnens medverkan, att Eva åt av kunskapens frukt och gav den också till mannen Adam att äta. Ty ”Ingalunda skall ni dö”, hade ormen sagt, som visste att Eva inte kunde veta vad lögn är. Och sedan dess har världen haft två krafter som kämpar mot varandra, det goda mot det onda (lydnad kontra olydnad mot Guds vilja) som ikläder sig olika skepnader, det vill säga lögner. En ödesdiger bedragare hade nu visat sig bland Guds skapelser, hade slingrat sig in i den bästa av världar, Edens lustgård.
Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/zoroastrismiran2021.pdf