Gavelsidan på Tash-Kala karavanserajens portal från 1200-talet. Hela ruinstaden Konya- Urgench, en gång Khorezmregionens huvudstad under den persiska Akemenidiska dynastin, upptogs i UNESCO:s världsarvlista 2005.
Gavelsidan på Tash-Kala karavanserajens portal från 1200-talet. Hela ruinstaden Konya- Urgench, en gång Khorezmregionens huvudstad under den persiska Akemenidiska dynastin, upptogs i UNESCO:s världsarvlista 2005.
När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades i ett slag fem nya stater i Centralasien, en av dem Turkmenistan. Trots att landet är republik och betecknas som demokratiskt har inte mycket ändrats när det gäller öppenhet och yttrandefrihet sen Sovjettiden.
Den tidigare något bisarre presidenten Saparmurat Nijazov styrde landet enväldigt och lät resa guldstatyer av sig själv i huvudstaden Ashgabat (”kärlekens stad”). Han skrev också en bok Rukhnama (”själens bok”) som ingår i obligatorisk litteratur i skolorna.
Förgyllda citat ur boken finns att läsa på väggarna i en del moskéer i likhet med sedvanligt kalligraferade koranverser.
Landets konstitution definieras som presidentialistisk republik som betyder att presidenten är både statschef och regeringschef.
Endast medlemmar av den avlidne auktoritäre presidentens enpartisystem är tillåtna att ställa upp i val till landets nominellt lagstiftande parlamentssamling Halk Maslahaty och till folkrådet Mejlis.
Självständighetsmonumentet i huvudstaden. Den förste diktatorns gyllene staty tillsammans med 27 historiska folkhjältar.
Självständighetsmonumentet i huvudstaden. Den förste diktatorns gyllene staty tillsammans med 27 historiska folkhjältar.
Läs hela artikeln och se bilderna. Text och bilder av Tarja Salmi-Jacobson >>>
https://www.keketop.com/artikkelit/turkmenistan2023.pdf

 

Kvinnofesten med dans sker bakom skynke
Kvinnorna i svart
Kvinnornas dräkter är vanligtvis svarta, men färgerna varierar till vardags. Det finns också regionala skillnader. Deras klänning (abaya) släpar på marken på ryggsidan därför att tyget ska sopa bort kvinnans fotspår i sanden. Även små flickors klänningar släpar baktill. Till skillnad från andra arabländer tog kvinnor gärna kontakt med mig från bilar och på gatorna.
Jag fick följa med till deras del av festen där de dansade till brudens ära, däremot tilläts jag inte att fotografera dem. Kvinnorna var starkt sminkade och bar färggranna kläder, den svarta abayan och slöjan som bara visar ögonen används
Sedan länge har kvinnorna traditionsenligt tatuerat sina händer med henna inför bröllopet, vackert slingrande sirater som bleknar efter cirka tre veckor. Hennatatuering är vanligt vid ramadan och eid (fest som avslutar ramadan). Men inför bröllopet får bruden särskilda tatueringar också på fötterna och hela ryggen. Bland dekoreringarna på ryggen skrivs hemliga, skickligt dolda dikter med syftet att bringa lycka i äktenskapet.
 Text och bild: Tarja Salmi-Jacobson https://www.keketop.com/artikkelit/oman.pdf
Gungan selkinchek bakom jurtan.
Gungan selkinchek bakom jurtan.
Familj och familjegemenskap utgör grunden för kirgizsamhället. Äktenskapet är en självklar övergång från föräldrahemmet till ett eget liv. Det är nog helt otänkbart med singeljurtor i
nomadsamhällen. Det förväntas av ungdomar att gifta sig i tjugoårsåldern och få barn tidigt. Förr var arrangerade äktenskap den vanligaste formen för att stärka familjeband. Ofta knöts
släktband mellan medlemmar från olika stammar för att underlätta nödvändigt samarbete. I vinterbostäder på landsorten är det fortfarande inte ovanligt att en familj kan bestå av tre
generationer.
Kirgizers traditionella hem, jurtan, är och förblir en stark symbol för en kirgiz nationella identitet. Därför vill många stadsbor resa upp en jurta för att fira bröllop eller hålla begravningsceremonier i den.
Vid ett traditionellt bröllop måste bruden ha med sig hemgift till parets nya hem. Den består av handgjorda kläder, färggranna filtar, kuddar, bohag, en handknuten matta och smycken. Inte så olikt med våra brudkistor förr. Brudgummen förväntas betala ett brudpris till brudens familj i form av kontanter och boskap. Brudens mostrar gör i ordning flickan inför bröllopet. Bruden har fyrtio flätor (kirk chah) som löses upp och håret flätas om till två flätor.
Mostrarna sjunger särskilda bröllopssånger medan de gör henne fin vilket får ta tid. Både bruden och brudgummen bär vita traditionsenliga bröllopskläder och när de är klara går de till gården och gungar i selkinchek (trägunga för två) medan alla sjunger för dem.
Ett traditionellt påkostat bröllop firas i tre dagar med olika arrangemang. På den tredje och sista dagen sker själva överlämnandet av bruden. Bruden med sin familj ska resa till brudgummens familj. Det är alltid mycket känslosamt för en ung kvinna att för första gången lämna sitt hem. Hon kanske ska flytta långt bort och därför inte ska kunna se sina kära familjemedlemmar på länge. Bruden välkomnas till den nya familjen och båda släkterna utbyter gåvor och därefter kan festen börja med sång, spel och välsignelser. Man dricker kumys (jäst häst- eller komjölk) och vid ett påkostat bröllop serveras nyslaktat berett rått hästkött stoppat till korv. Vanligast är fårköttsgryta och grillat lamm. Lammet har slaktats utan att spilla dess blod som togs till vara. Huvudet serveras till hedersgästerna som skär ut delar av läckerheterna: ögon och öron. Delarna anses ha läkande effekt för syn och hörsel. Vodkasnapsar hör till alla fester.
På kvällen bäddas äktenskapssängen med brudens hemgift och två kvinnliga släktingar till brudgummen försäkrar efteråt att bruden varit oskuld.
Om brudgummen är familjens yngsta son kommer paret att stanna hos brudgummens föräldrar och det blir då brudens uppgift att ta över hushållsarbetet från sin svärmor. När föräldrarna dör ärver den yngsta sonen allt eftersom han tagit hand om föräldrarna, men han förväntas ändå att dela med sig om de andra bröderna är fattiga. Däremot ärver inte döttrarna eftersom de blir ingifta medlemmar i den nya familjen.
Lagen däremot anger att båda könen ärver lika, men den följs inte. Är vigseln förrättat enbart inom ett religiöst samfund utan att ha registrerats hos myndigheten kan man inte åberopa lagen om någon familjerättslig tvist skulle uppstå.
Månggifte är tillåtet för muslimer, men det är inte tillåtet i lagen – däremot är det inte ovanligt att en man håller sig med en älskarinna som han kallar för sin andra fru.
Det okända Kirgizistan. Läs mer > > https://www.keketop.com/artikkelit/okanda-kirgizistan.pdf
Sighisoara är den sista bebodda medeltida fästningen i östra Europa och ligger 120 km nordväst om Brasov som också är känd för Draculas härjningar.
Sighisoara är den sista bebodda medeltida fästningen i östra Europa och ligger 120 km nordväst om Brasov som också är känd för Draculas härjningar.
När min dotter ringde mig och frågade om jag ville åka med henne till Transsylvanien svarade
jag genast ja! Trots att jag tidigare samma år hade varit i Burma och inte alls var beredd på
att förbereda mig för en ny resa. Utan att be om betänketid sa jag alltså ja, för när en dotter
vill göra en resa tillsammans med sin mamma, får jag bara inte missa ett tillfälle som kanske
aldrig mer återkommer!
Min dotter hade varit i Rumänien tidigare och visste vad mer hon ville se där. Jag har en
algerisk väninna som bor i landet och när hon svarade på min fråga var nånstans hon bor, fick
vi veta: i Cluj-Napoca – i självaste Transsylvaniens forna huvudstad! Hon välkomnade oss
och därefter gick allt som på räls och snart var vi på en två veckors resa i Transsylvanien där
alla städer har flera namn: på ungerska, tyska och rumänska beroende på landets historiska
och politiska förvecklingar.
Efter första världskriget förlorade Österrike-Ungern Transsylvanien till Rumänien och
efter andra världskriget fastslogs dess dåvarande gränser mot Ungern och numera är alla
skyltarna på rumänska trots att det finns en stor ungersk minoritet i Transsylvanien.
Resan blev så mycket mer spännande när jag nu fick en anledning att sätta mig in i den rumänska
världskända vampyrmyten som alltjämt väcker ett så brinnande intresse för ”evigt
liv”, inte minst inom filmvärlden.
Resa i greve Draculas fotspår. Läs mer. Text och bild: Tarja Salmi-Jacobson
https://www.keketop.com/artikkelit/i-greve-draculas-fotspar.pdf

 

Upptäcktsresande Heinrich Barths skiss från 1857. (Litografi: Johann Martin Bernatz.)
Upptäcktsresande Heinrich Barths skiss från 1857. (Litografi: Johann Martin Bernatz.)
Legendarisk och omhuldad av myter var Timbuktu en gång ett centrum för den transsahariska
handeln där guld byttes i motsvarande vikt mot salt, och staden inhyste tusentals studenter på
sitt berömda universitet i Sankoremoskén som uppnådde höjden av sin berömmelse kring
1500-talet. När Marocko invaderade Mali i slutet av samma århundrade föll Timbuktu i
glömska under flera hundra år.
Av flera skäl är dagens Timbuktu inte längre världens ände. År 1988 upptogs staden i
UNESCO:s världsarvslista och 2007 valdes staden som en av 21 finalister till världens nya sju
underverk. Sedan 2001 började man anordna årliga musikfestivaler i närheten av Timbuktu
vilket gjorde Timbuktu till ett nytt vallfartsmål, nu för alla musikintresserade som älskar västafrikansk musik och speciellt tuaregernas ökenblues.
Timbuktu är inte längre platsen för världens ände, uppdaterad 2021.
Text och bild: Tarja Salmi-Jacobson https://www.keketop.com/artikkelit/Timbuktu2021.pdf
Josef kastas i brunnen. Qollar-Aqasi (1947). Teheran.
Josef kastas i brunnen. Qollar-Aqasi (1947). Teheran.
När jag i årskurs ett hörde uppläsas den bibliska berättelsen om Josef blev jag fullständigt betagen. Josefs avundsjuka äldre bröder ville göra sig av med honom därför att deras far favoriserade honom. Bröderna kastade Josef i en uttorkad brunn där arabiska köpmän hittade honom och sålde honom vidare till faraons hov i Egypten. Ödet ville att han efter en tid av intriger blev faraons högra hand i hovet och i slutändan räddade han sin fars familj och sina elva bröder från Kanaans svåra hungersnöd som annars hade kunnat leda till döden för det judiska folket som kallades hebréer.
Jag blev genast fångad av Josefberättelsen. Den fanns i lågstadiets läsebok. På den tiden genomsyrades all undervisning i Finland av den bibliska etiken. Så gott som alla barn i min skola kom från arbetarfamiljer; senare blev det uteslutande arbetarklassens barn som blev kvar i folkskolan när ”de andra” gick över till realskolan.
Jag ville kunna läsa Josefberättelsen själv men jag blev helt villrådig när jag inte kunde. Läraren vågade jag inte be om att läsa upp berättelsen igen. Hemma fanns det inga sagoböcker så mina föräldrar slapp läsa sagor för mig. Jag hade, som i de flesta hemmen, den groteska bilderboken Pelle Snusk som ett varnande exempel för olydiga barn och vad som kan hända ett sånt missfoster som Pelle om han inte lät klippa sina naglar. Fingertopparna kapades av helt enkelt, blodet rann, men så behövde man ju inte heller sköta dem längre. Efter första genomgången bläddrade jag aldrig mer i den boken.
Men nu ville jag höra om Josefs öde igen och jag vädjade till min mamma att läsa den ur Bibeln. Jag kan ännu idag med ett kittlande leende föreställa mig vad som försiggick i mammas huvud. Hennes lilla flicka ber henne läsa i Bibeln! Det vore helt enkelt en oförlåtlig biblisk synd att vägra! Så, motvilligt letade hon fram berättelsen och läste den för mig vid läggdags. Jag var hänförd. Nästa kväll bad jag mamma läsa berättelsen igen. Men nu kände hon inför vår Herre att hon redan gjort sin plikt och sa bestämt nej. Då var den saken klar.
Myten om Josef som såldes till faraons hovman, i Bibeln och i Koranen - Tarja Salmi-Jacobson. Läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/josef2021.pdf
Symbol för jainismens kosmos med tre stadier (lokas)
Symbol för jainismens kosmos med tre stadier (lokas)
Jainismen (eller Jaina dharma) är en ganska okänd religion i väst. Det beror kanske på att den aldrig spreds utanför Indien såsom buddhismen som spreds i större delar av Asien. Jainismen har sina rötter i Indusdalens brahmanism som anses vara världens äldsta religion med dess indoariska skriftsamling, Vedaböckerna, hinduismens heliga urkund från 1500-talet före vår tideräkning. Men för omkring tusen år senare frigjorde sig jainismen från brahmanismen och tog helt avstånd från det rådande stränga och korrupta kastsystemet, som ännu idag råder i Indien trots att det 1950 officiellt avskrevs från den indiska grundlagen.
Jainismens grundare Shri Mahavira (stor hjälte) bar hederstiteln jina (andlig segrare) för att han vann segern över jagets illusioner. Han uppnådde den högsta kunskapen och det högsta medvetandet om livet och dess mening. Mahavira föddes i en kunglig familj i Bihar, nordöstra Indien, och tillhörde krigarkasten. Samma område där buddhismen växte fram. Vid 30-årsåldern gav sig Mahavira ut för att hitta andlig frälsning. Han avsade sig sin börd och vandrade naken för att inte äga något, inte ens kläder, och underkastade sig hård askes, fasta och meditation under ett kringvandrande liv i tolv år varefter han nådde den högsta upplysningen moksha. Han blev en kevalin, en ”avslutad själ”. Han drog till sig tusentals anhängare som han undervisade i sin befrielsefilosofi till sin död vid 72-årsåldern.
Mahavira såg sig själv som den siste i raden av 24 legendariska tirthankaras (vägröjare och helgon). De hade segrat över alla världsliga begär och ägnade sig åt att undervisa om den andliga vägen från okunskap till att bli en allvetande själ genom att fullständigt avverka den karmaskuld som binder själen till återfödelsens hjul. Mahavira och hans föregångare Shri Parsvanatha (800-talet f.v.t.) erkänns som historiska personer, de tidigare tirthankaras anses snarare vara mytiska personer. Jainismen är i själva verket en mycket äldre religion än vad officiellt anges. Mahavira var samtida med Buddha och deras möte har också antecknats i buddhistiska skrifter.
 
Shri Mahavira (som barn hette han Vardhamana). Ett diamantformat emblem ”srivatsa” på helgonets bröst symboliserar den ultimata kunskapen.
Shri Mahavira (som barn hette han Vardhamana). Ett diamantformat emblem ”srivatsa” på helgonets bröst symboliserar den ultimata kunskapen.
 Jainismen, läs mer https://www.keketop.com/artikkelit/jainismen.pdf
Ögon silver – ögon blå, en statys proveniens
Ögon silver – ögon blå, en statys proveniens
Det är efterlängtat vått och lerigt i Indien. Det är regnperiod efter kvävande hetta som inte svalnade tillräckligt ens mot natten och stannade som lägst vid +31 grader Celsius ett par månader i rad. Nu är det grått överallt, men människors ansiktsuttryck är ljusa och ögonen pigga av lättnad från det kvava. Vi strosar genom New Delhis basarområde under tak av grå presenning, det är som om allt färg hade bleknat bort av sol och regn vartåt man än tittade. Nej, inte riktigt allt hade bleknat, det finns en klunga kvinnor med nästan neonlysande långa orangeröda sarisvep över huvuden och gröna kjolar – det är kvinnor från den understa klassen. Kvinnorna från de övre kasterna bär saris i jordnära färgnyanser. Och alla har tunna nätta sandaler och de försöker passa sina små steg för att inte trampa på våta smutssamlingar. Jag känner mig avvikande med mina finska Nokiatillverkade gummistövlar. Plask plask. Indiskorna är gracila och oavsett kast har alla en lång fläta hängande på sina raka ryggar.
Min man Berthil och jag tittar strött på basarens utbud, vår vän Kullervo letar efter en tibetansk buddhastaty, Vajradhara med gemål, medan min man och jag har inget speciellt i tankarna. Men helt plötsligt får jag syn på ögon på en svart staty högt uppe på en dammig hylla som var full av saker som inte väckte mitt intresse. Det är ett par ögon som nu följer mig. Ögon av silver. Och jag blir orolig. Men vi är på en äventyrsresa och vi är inga suvenirsamlare, intalade jag mig. Så huvudet fick stå kvar på hyllan.
 Eftersom Berthil hade fått malaria stannade vi kvar ett par extra veckor i New Delhi. Året var 1969 och inte på tjugo år hade det inträffat ett malariautbrott i Delhi, vad vi fick höra. Vi kom därför att besöka basaren igen. Det var samma sak den här gången. Huvudet stod kvar på hyllan och ögonen tycktes följa mig. Den här gången bad jag att få se på huvudet lite närmare. Det var mycket tungt av massiv svart sten. Jag ska inte ha det och skräpa i vår bil!
Ögon silver – ögon blå – Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson, läs mer
https://www.keketop.com/artikkelit/ogonsilver.pdf